fredag 13 maj 2011

....tänker....



....och tänker...Varför ska det vara så skamligt med "sjukdomar" i själen. Vet en som mår väldigt dåligt just nu..som tur är fick han hjälp idag, eller hjälp och hjälp. Mediciner är ju också en bra hjälp men ibland behövs det mer än så. Jag tycker att vår psykvård är väldigt dålig (oftast). När man mår riktigt dåligt så vill man ha hjälp NU! och inte få en tid nästa månad eller t o m längre fram. Om jag kommer till akuten och har brytit benet så skulle ju ingen komma på att säga: Kom tillbaka nästa vecka! Utan då kommer det läkare och sköterskor från alla håll och kanter, men kommer vi in till psyk då är det helt annorlunda.
Vi är ju så många som har våra små skavanker i själen, men man pratar inte gärna om det. Som när jag ramlade ur husvagnen förra sommaren...ja det måste ha sett roligt ut för grannen han skrattade då i minst en kvart =).
Då small det fint i ledbandet och svullande upp och blev alldeles blått. Det visade jag minsann upp för alla och berättade hur det gått till och allt, och dom tyckte synd om mig ( i alla fall dom flesta ;-).
När jag mått dåligt invärtes har jag ju inget blåmärke att visa upp, och jag behåller mina plågor för mig själv. Möjligtvis berättar jag det för mina närmaste, inte för andra, vill inte visa mig svag och ynklig. Känns som att folk ska tänka: Vad vek hon är, klarar hon inte lite motgångar. Det är väl bara att ta sig i kragen. Skärp dig för fan!
Fast jag innerst inne vet att vi alla mår dåligt då och då. Vad är det som gör att det är så skamligt med "inre" plågor? Lika är det med andra sjukdomar som inte syns. Är det nån som t ex har mist en arm och sliter och kämpar på ändå så blir vi fulla av beundran. Han/hon blir nästan lite hjälte. Är det däremot nån som har nåt som inte syns och ändå kämpar på, så säger folk. Hm den där är det väl inget fel på. Som hon/han håller på hela tiden. Kan då inte vara så stora fel. Tror det är bara fejk!
Det som inte syns, det finns inte! Visst är det konstigt?

Ja det var lite tankar så här på nattkröken ! Mina tankar går till "han" och jag hoppas och tror att allt ska bli bra!
Själv säger han att han gett upp hoppet, men jag sa åt han att det ska man aldrig göra. Man måste kämpa!!

Livet är på gott och ont
En liten nådatid vi fått
Lev och njut om du är vis
Ditt liv går inte i repris

Sköt om er och hjälp varandra
Under alla tuffa skal är vi alla lika sköra!

Nej nu får det vara nog med dravel ;-)...sätter in en bild på "gänget" som står å väntar på koutsläppet =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar