......sov hos oss i lördags. Det gick kanonbra! Albin var såå snäll och mysig. Han gosade med mormor och morfar som aldrig förr =). Alina vaknade bara en gång på natten, kl 4, och skulle ha välling. Sen somnade hon så sött direkt efter rapen. Snälla barnbarn man har..måste brås på mormor ;-)....eller inte.
Längtar tills dom blir lite större alla barnbarnen, så man kan ta med dom på semester, till sommarstugan osv.
Nu sitter jag på jobbet. Vädret är strålande och jag hoppas det fortsätter så, för om det är fint till helgen ska jag och Lasse åka till stugan och öppna upp för sommaren! Åååå som jag saknar mitt Brudberg. Har så mycket planer för sommaren. Fixa och dona, tänkte ta dit mina tjej-arbetskamrater på en övernattning med lite mys. Grillning, tjejprat, skogspromenader osv. Har även planer på att jag och mina tremänningar från Grangärde ska ta oss en myskväll där också. Det gäller bara att få till det, så det passar alla och så...ja ni vet hur det är.
Stugan köpte vi för 10 år sedan (tror jag det är) av pappas kusin. När jag var liten hade mamma och pappa också en sommarstuga i Brudberg (den har min bror Bernt nu) och den stugan som jag har nu, hade min farmors lillebror Axel. En riktíg mysfarbror som jag tyckte jättemycket om, han var så snäll. Han var född 1891. Han och jag brukade vara ner tidigt på mornarna, när dom andra sov, och fiska i sjön som ligger i Brudberg, Storfallsbergstjärn. Han var gammal då, över 80, men vi hade så kul han och jag. Han kom vandrande uppifrån berget (hans stuga låg lite högre än mammas och pappas) med sin käpp, som jag fortfarande har hängande innanför dörren, och katten Tussi som sprang före honom.
Axel berättade för mig att Brudberg hette just Brudberg, för att förr i tiden, när flickorna inte fick bestämma själva vilka dom ville gifta sig med, så var det en ung flicka som skulle gifta sig med någon som hon absolut inte ville ha. Natten innan bröllopet försvann hon, och kom aldrig tillbaka.....hon sägs vandra omkring där i skogarna fortfarande....Vi får väl se om man träffar henne någon gång...;-).
Stugan flyttade Axel dit någon gång på 60-talet. Hans (och min farmors) föräldrar bodde där sen dom blev gamla. Stugan stod då i Grangärdes Hästberg. Johanna och Carl hette dom och hade 14 barn, varav Axel var näst yngst. Stugan är liten med bara kök och kammare, och en liten veranda. Det är så underbart att vara där. Tyst och fridfullt....en lisa för själen!
Ni är alla så välkomna till min stuga!!
Hittade bara en bild på stugan i vinterskrud, men det får duga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar