.....hund. Författat av Hilda 7 år, Helmer 4 och Hampus 2 ½, alla yorkshireterriers.
Dagen brukar börja ganska bra...matte kommer nerlinkande (hon är lite stel i lederna på morgonen) för trappen alltifrån 5 till 9 på förmiddagen. Hon har faktiskt ett ganska bra morgonhumör, trots allt! Hon brukar ta sig en kopp kaffe och sätta sig i soffan, sen kan hon faktiskt bete sig lite olika. Har hon det nystädat och fint (speciellt om hon dammsugit soffan) brukar hon vråla: GÅ NER FRÅN SOFFAN!! Fan...man får aldrig ha det fint någon gång!! Är det stökigt så är hon så mysig....gosar med oss, pussas och kramas och talar så vänligt till oss. Så vi brukar föredra att det är ostädat, i o f s så det ju det ganska ofta också.
Ska hon sen iväg och jobba så brukar vi få vår morgonpromenad ganska omgående, men är hon ledig och inte ska göra något speciellt, så brukar vi bli ganska otåliga till slut, för då tar hon sån tid på sig..=(...Helmer har lite svårt att vänta, han vill så gärna ut och kolla om det har gått förbi några snygga tjejer. Då brukar han för att skynda på matte ställa sig och enstirra på henne. Ibland säger hon: Jajaja vi går väl då och så går vi =). Fast ibland funkár det inte alls..då blir hon så förb.....d så Helmer hoppar högt (han är väldigt lättskrämd) och sticker som en avlöning upp på övervåningen. Vi brukar säga att vår matte nog är en aning schizofren!
Sen börjar det jobbiga för oss: Morgonpromenaderna....på nåt vis är det just dom som matte har mest problem med. Hon kanske har dåligt morgonhumör ändå?!
Vi är ju ganska ivriga eftersom vi inte fått vara ut på så många timmar så vi brukar trassla våra koppel runt matte hela tiden. Flera ggr har det hänt att hon nästan stått på öronen..ojojojoj..usch...det är faktsikt otäckt..då brukar jag bli rädd för matte. Hon liksom biter ihop tänderna, spänner dom ihopknipna, svarta ögonen i oss och väser mellan tänderna: Jävla hundjävlar...fan jag blir vansinnig...jag ska fan ge bort er!
Någonting annat som framkallar dom här demonerna i henne är när Hampus, 9 ggr av 10, skiter en gång till 2 meter efter hundbajstunnan där matte precis slängt påsen. Då blir hon också så där konstig. Jag är faktiskt lite orolig över vad folk ska tänka när vi går förbi utanför och matte är arg. Jag lovar! Det syns på lång väg!
En gång sa hon till och med till Hampe (som är expert på att skälla på allt och alla) F.n..snart vrider jag huvudet av dig och stoppar in det där bak! Visst är det hemskt?! Jag undrar om det finns nåt HRIS!?
Fast jag tror hon älskar oss trots allt! Hon säger det i alla fall, och så brukar hon gråta när hon tänker på den dagen vi är borta, och vi älskar ju henne också! Självklart =)...villkorslös kärlek kallas det!
Bilderna visar oss tre. Hampus hittade matte bara ett valpkort på i hastigheten men det får väl duga.
Voff voff
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar