Har en vän som inte mår så bra just nu....:-(...sånt gör mig ledsen. Det här med att må psykiskt dåligt. Det är så konstigt...vissa verkar aldrig må dåligt. Allt liksom bara flyter på, dom verkar inte bry sig. Vi diskuterade det där, jag och "vännen". Min teori är att såna människor inte egentligen oroar sig mindre, dom har bara ett mindre utvecklat dåligt samvete. Låter konstigt eller hur, jag vet inte hur jag ska förklara hur jag menar heller. Det bara känns så. Dom är liksom mer nöjda med sig själva, ser inte sin del i allt på nåt konstigt vis.Dom tycker att det dom gör är mer än nog och känner sig nöjda med den insats dom gör här i livet, och deras insats ÄR också säkert bra.
En annan...konstigt uttryck...en annan säger man när man menar sig själv! Inte lätt att vara invandrare i det här landet och lära sig språket ;-).
Nu kom jag ifrån ämnet igen...en annan (alltså jag) går omkring med ett ständigt dåligt samvete för allt man INTE gjort, istället för att vara nöjd med det man gör. Man (återigen jag)...tror vi har lite svårt att prata om oss själva vi svenskar, fokusera för ofta på det man INTE har, istället för på det man har!
För nästan tjugo år sedan såg jag på Oprah Winfrey show, där dom gav tips om att man skulle ha en tacksamhetsdagbok. Jag nappade snabbt på idén och införskaffade en liten boken som jag la i nattdukslådan. Varje dag skulle man skriva ner en sak an hade att vara tacksam för. Jag sitter och läser den där boken ibland (ja den ligger fortfarande kvar) och ler för mig själv.
Det kan vara knivigt ibland att komma på saker, när man skrivit om sin familj 100 ggr, och en dag hade jag skrivit att jag var tacksam för min nya fleecetröja som höll mig var =). Hihi lite gulligt faktiskt! Jag tror jag ska börja skriva i den igen. Man blev faktiskt att må mycket bättre!!
Å nu blir det utrikes..hihihi..tvära kast =). Över till nåt helt annat:
Igår var vi till veterinären med Helmer, vår 6-åriga yorkshireterrier, och tog bort tandsten. Han blev "drogad" med nåt narkosliknande så han kunde inte stå på benen stackarn :-(. Han hade massor av tandsten och det tog säkert en halvtimme att skrapa bort allt, och blodet det rann....
När vi kom hem var han så groggy. Kunde inte stå på benen. Andades med typ tre andetag i minuten :-(. Jag satt vid hans sida hela kvällen, pluppen. I morse hade han spytt ner hela våran säng och på golvet nere och var fortfarande väldigt påverkad så jag stannade hemma från jobbet. Tordes inte lämna honom ensam.
I helgen blir det ledigt och bara vara, ska bli skönt =)
Ha det bra och ta vara på dagen som är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar