Att må skit!

                                                                              

Har en vän som inte mår så bra just nu....:-(...sånt gör mig ledsen. Det här med att må psykiskt dåligt. Det är så konstigt...vissa verkar aldrig må dåligt. Allt liksom bara flyter på, dom verkar inte bry sig. Vi diskuterade det där, jag och "vännen". Min teori är att såna människor inte egentligen oroar sig mindre, dom har bara ett mindre utvecklat dåligt samvete. Låter konstigt eller hur, jag vet inte hur jag ska förklara hur jag menar heller. Det bara känns så. Dom är liksom mer nöjda med sig själva, ser inte sin del i allt på nåt konstigt vis.Dom tycker att det dom gör är mer än nog och känner sig nöjda med den insats dom gör här i livet, och deras insats ÄR också säkert bra.

En annan...konstigt uttryck...en annan säger man när man menar sig själv! Inte lätt att vara invandrare i det här landet och lära sig språket ;-).

Nu kom jag ifrån ämnet igen...en annan (alltså jag) går omkring med ett ständigt dåligt samvete för allt man INTE gjort, istället för att vara nöjd med det man gör. Man (återigen jag)...tror vi har lite svårt att prata om oss själva vi svenskar, fokusera för ofta på det man INTE har, istället för på det man har!

För nästan tjugo år sedan såg jag på Oprah Winfrey show, där dom gav tips om att man skulle ha en tacksamhetsdagbok. Jag nappade snabbt på idén och införskaffade en liten boken som jag la i nattdukslådan. Varje dag skulle man skriva ner en sak an hade att vara tacksam för. Jag sitter och läser den där boken ibland (ja den ligger fortfarande kvar) och ler för mig själv.

Det kan vara knivigt ibland att komma på saker, när man skrivit om sin familj 100 ggr,  och en dag hade jag skrivit att jag var tacksam för min nya fleecetröja som höll mig var =). Hihi lite gulligt faktiskt! Jag tror jag ska börja skriva i den igen. Man blev faktiskt att må mycket bättre!!

Å nu blir det utrikes..hihihi..tvära kast =). Över till nåt helt annat:

Igår var vi till veterinären med Helmer, vår 6-åriga yorkshireterrier, och tog bort tandsten. Han blev "drogad" med nåt narkosliknande så han kunde inte stå på benen stackarn :-(. Han hade massor av tandsten och det tog säkert en halvtimme att skrapa bort allt, och blodet det rann....

När vi kom hem var han så groggy. Kunde inte stå på benen. Andades med typ tre andetag i minuten :-(. Jag satt vid hans sida hela kvällen, pluppen. I morse hade han spytt ner hela våran säng och på golvet nere och var fortfarande väldigt påverkad så jag stannade hemma från jobbet. Tordes inte lämna honom ensam.

I helgen blir det ledigt och bara vara, ska bli skönt =)

Ha det bra och ta vara på dagen som är!

Rättelse till förra inlägget!!

Naturligtvis var det inte min mormor utan min gammelmormor =). Annars hade vi nog varit i Guinness rekordbok nu. Hon som föddes 1861 alltså.

Här har det varit lite varierat tema. Har nog  fått den där bacillen som är på modet nu. Inte mått riktigt 100 sen jag hade magsjuka, inte sjuk, men inte riktigt frisk heller. Nyser, fryser, svettas och är trött och ledsen. Nu hoppas jag att det vänder snart. Sanna är hemma nu och är sjuk, Lasse låg i helgen och åmade sig ;-). Ni vet förkylda karlar...hihi.

Måste höra med er om ni har varit med om att man får lägre temp när man är sjuk, än annars??!

Skumt...för så är det för mig och Sanna. Nyss fick jag sms från Sanna. Då hade hon 35,8!? Jag är också likadan, häromdagen mådde jag inge vidare, kändes som jag hade feber, tog tempen och jag hade 36,2. Hm..jaja...vi är väl lite udda ;-).

Igår var det en riktigt mys-och shopdag. Min goa syster Marianne bjöd ut mig på mat (vi gör det vid födelsedagar istället för present) i Falun. Å så tog vi en ordentlig shoppingrunda. Supertrevligt =). Thanks sis!!

Imorgon ska jag iväg å kolla på Stadium tror jag, halva rea-priset. Kanske gör nåt fynd ;-)

Näe kram på er nu och ha det så mysigt!!

Mormors kusin?

Hållit på och släktforskat lite nu på sistone. Spännande värre..som vanligt! Gud vad hon tjatar om sin forskning tänker ni ;-). Det jag hittat nu senast var inte så kul dessvärre....

Min mormor föddes 1861 i Övermo, Leksand som det yngsta av 4 syskon. Alla bar dom gårdsnamnet Lok.

Den äldsta systern Carin fick en oäkta dotter när hon var 31 år. Hon lämnade bort henne (ska snart forska reda på vart, vet i alla fall att hon bodde i Stockholm som vuxen) och flyttade till Stockholm när dottern Maria var 11 år. Flyttade senare tillbaka och dog 1932 som ogift, bodde då i Åkerö, Leksand.

Sonen Per som var två år yngre gick det bra för. Han skaffade familj och bodde i Smedby som också ligger i Leksand. Han dog i 60-årsåldern när hästen han var ute och åkte med skenade, sedan den blivit skrämd av en bryggarbil.

Det tredje barnet, dottern Anna gick det dessvärre inte så bra för. Hon och min gammelmormor Margareta flyttade på 1880-talet till Stora Skedvi och jobbade som pigor på olika gårdar. Anna återvände ganska snart, antagligen för att hon var gravid. 1884 föddes det första av hennes 5 oäkta barn Anders. 5 år senare får hon dottern Anna som kommer till ett barnhem i Noret, Leksand 1892, då hon endast är 3 år. Varför hon lämnade henne där ska jag också försöka ta reda på. Kortet är från  barnhemmet 1898 och kanske Anna finns med på bilden.

Två år senare kommer så det tredje barnet, sonen Per, som sedan blev en ökänd brevbärare i Leksand.

Karl-Erik föddes så år 1896.

1898 föddes hennes (vad jag vet, kyrkböckerna går inte längre) sista oäkta barn dottern Karin Matilda.

1890 hade syskonen Loks fader Lok Olov Ersson dött av en olyckshändelse i skogen. Modern Carin dör 1893, och tur är väl det så hon slipper uppleva Annas och hennes barns tragiska öden.

1898 får nämligen 44-åriga Anna flytta med sina 4 barn, Anders 15 år, Per 7 år, Karl-Erik 3 år och lilla nyfödda Karin Matilda till fattigstugan......:-(...usch sånt skär i hjärtat....

Hur länge dom bodde där vet jag inte (ska forska vidare) men när Anders dör 1907 i lunginflammation, 23 år gammal, så är han fortfarande skriven där, men han dör i Åls socken, så jag antar att han jobbade där som dräng.

Anna som blev bortlämnad på barnhem dör 1904 i lungsot i en ålder av 15 år, och systern Karin Matilda dör på fattigstugan 1913, också hon 15 år gammal, i lunginflammation.

Så tragiskt för Anna...:-(..Vad som sen hände Anna ska jag forska vidare i.

Min gammelmormor Margareta hade också ett slitsamt liv. Henne har jag nog berättat om förut men jag drar det igen, för er som glömt. Hon kom som sagt till Stora Skedvi och jobbade som piga på olika gårdar. På en av gårdarna träffade hon sin blivande make, Gustav Wik, som hon gifte sig med och fick sju barn. 4 döttrar och 3 söner. Sonen Oskar dog som spädbarn, sonen Ivar slog ihjäl sig som 15-åring i Domnarvets järnverk. Sonen Carl blev vuxen och skaffade familj.

Äldsta dottern Hulda for till Amerika och fick familj och ett bra liv. Andra dottern Anna Maria hade epilepsi och dog i 30-årsåldern på Hovgården. Sen var det tvillingdöttrarna Ottilia (min mormor) och Cecilia. Cecilia miste tidigt sin man och blev ensam med 4 små pojkar. När även Cecilia dog tämligen ung så fick Margareta ta hand om pojkarna. Min mormor gifte sig och fick 4 barn varav dottern Astrid dog 16 år gammal.

Margareta själv blev änka tidigt, då maken Gustav dog 41 år gammal av diabetes. Hon försörjde sig sedan med att tvätta åt folk och städade kontor på Domnarvet. Hon dog 1950 i en ålder av 88 år. Må hon vila i frid!

En liten släkthistoria så här på kvällskvisten.

Kram till er alla!!

Gott nytt år !!

Idag är det ett nytt år....IGEN! Knappt har man vant sig att skriva 2012 innan man ska vänja sig att skriva 2013. Osökt kom jag att tänka på en sak från när jag var liten och gick i 4e klass tror jag det var. Min fröken, som jag avgudade, hon hette förresten Mait, sa att om vi inte lärde oss att skriva skrivstil så skulle vi inte klara oss som vuxna.....=(....det satte igång många funderingar i en liten 10-årings hjärna. Jag var sååå orolig länge, för jag tänkte att det var kört för mig. Jag hade såna problem med att skriva skrivstil att det kändes helt ouppnåeligt att jag skulle lära mig det. Vad skulle det bli av mig? Allt var kört för mig....=( Lika bra att kasta in handduken direkt...men tack var min kära fröken, lite envishet och fruktan så lärde jag mig till slut att skriva skrivstil. T o m så bra att fröken hade min välskrivningsbok som exempel och visade upp för resten av klassen hur det skulle se ut! Tror ni lilla Anneli var stolt då?! Det kan ni lita på =). Fast det var en liten hake...jag lutade bokstäverna åt fel håll! Å så till den grad att dom nästan låg....vilket fröken också påpekade, men annars var det bra =).

Det var Mait som lade grunden till mitt stora historieintresse och även att jag började släktforska. Hon berättade ofta för oss om sin egen forskning så spännade att man satt så andäktigt och lyssnade. Hennes historielektioner var alltid så intressanta. Helst när vi läste om asatron. Vi fick t o m spela en teater om det för våra föräldrar. Jag var en av Odens korpar, Munin, och om jag inte minns fel så var det Agneta som var Hugin =).

Mina stora idoler på den tiden var Sweet. Jag samlade ALLT som fanns om dom. Hade alla deras skivor. Vi uppträdde t o m för föräldrarna som Sweet. Ganska fantastiskt tycker jag nu. Vi var ju bara 4 st som var Sweet, men det var fullt med föräldrar där. Att dom tog sig tid att gå och titta fast det inte var just deras barn som uppträdde. Vill ge dom eloge för det =). Om jag inte minns helt galet så var det Mait som ordnade även med det. Hon var fantastisk!!

Ja det blev en liten tillbakablick. Min barndom var ganska fantastisk tycker jag! På alla sätt och vis. Känner mig priviligierad som haft det så bra. Tack alla människor som hjälpt till att göra min barndom så bra!!

Ha det så bra och behandla dina medmänniskor som du vill bli behandlad!!