Ledsna.....

....har vi varit jag och Sanna igår..=(. Usch vilken jobbig dag. Först började det med att jag hade så ont i sidan, det började plötsligt dagen före när jag skulle gå hem från jobbet. Trodde jag sträckt till mig. Vaknade dagen efter med samma onda..hm..jaja..sträckningar gör ju ont. Skulle hoppa in i duschen och bara lyfte på armen för att kolla i spegeln...EN KNÖL!!............oh my god! Min hypokondrikerhjärna slog frivolter och inom en tiondelssekund var jag nära döden ;-)....ni förstår...för åtta år sedan hittade jag en knöl i magen. På den tiden var min hypondrihjärna inte så utvecklad än, så det kändes inte så hemskt, men jag gick i alla fall till doktorn för knölen var ganska stor. En och en halv vecka senare var jag, inte moderslös, men dock livmoderslös och äggstockslös. Dom hade också tagit en bit av tarmen för att kolla att det inte spridit sig ....huva...det var faktiskt en ganska jobbig tid. Nåväl....jag gick på koll en gång i halvåret i fem år, sedan ville doktorn att jag skulle gå i tio år men det tackade jag nej till. Det var ju så nervöst varje gång man skulle dit och kolla så det ville jag inte. Så igår så tänkte jag: Jag skulle ha fortsatt på koll, varför gjorde jag inte det, varför, varför, varför!?

Nu hoppas och tror jag att det bara är en vanlig fettknöl, men man vet ju aldrig. Ska i alla fall till doktorn och kolla på måndag. Den är inte så liten, utan som en femkrona ungefär och syns hur tydligt som helst, men den känns inte så stenhård och jag tycker att dte känns som man kan flytta den så det talar väl för att det inte är nåt att oroa sig för, men är man hypokondriker så är man ;-).

Jaja, nog tjatat om den. Sanna har en kompis, kille 19 år, som i fredags så tragiskt tog sitt liv =(. Usch och fy vad det gör ont i en när unga människor är så desperata så dom ser det som sin enda utväg. Stackars krake =(. Så Sanna har varit jätteledsen hela helgen och varit hemma från skolan. Igår "skolkade" jag lite också och struntade i personalmötet och jag och Sanna åkte in till Falun och tröstshoppade lite. Sen åkte vi till Kupolen och åt lite mat och myste. På väg hem ringde en kompis till Sanna och berättade att killen som tog sitt liv hade haft det jättejobbigt. Hans pappa hade nyss dött i cancer och hans mamma var sjuk, och då förstod ju jag och Sanna genast att det var den pojken som soc ringt om för en månad sen och ville skulle bo hos oss!! Vi började gråta både två ....Sanna var så ledsen så hon bara skrek: Varför Varför, varför fick han inte komma hit? Usch vad jobbigt! Tänk om han hade kommit till oss och allt gått bra. Sånt vet man ju inte, han kanske redan bestämt sig, och tänk om han gjort det här och någon av oss hittat honom. Nej usch och fy...sååå tragiskt! Jag hoppas han har det bra nu och är i himlen med sin pappa. Det var säkert det han ville. Vila i frid Kalle!!

Nu ska jag hoppa från tragik till glädje, så är det ju här i livet!

Igår fyllde nämligen lilla Alina 1 år!! Lilla sockertoppen. Hon är ju så söt och mysig, men ack vilket humör =). Får hon inte som hon vill så lägger hon sig raklång och grinar, eller tjurar!

Var till Familjen Hjorth/Sundström och åt en massa gott kaffebröd och jättefin tårta med Nalle Puh på. Det går bra med min bantning ;-)...

Vi hade Lucas och Johannes här i går eftermiddag så dom var också med, sen gick vi hem till dom och la dom och Lasse stannade kvar tills Sara slutade jobbet. Jag åkte och köpte mig en stor godispåse och åkte hem och tröståt...ännu bättre för bantningen...men idag börjar jag igen.=).

Kameran glömde jag kvar där, så kort på Alina kommer en annan dag.

Nu ska jag fixa lite räkningar och försöka hjälpa Pia lite med flyttstäd. Har ont men kanske kan göra lite enkla saker, eller så får jag väl göra henne sällskap och kanske sjunga lite för henne medans hon städar ;-).

Kram och Puss