...är här och snön den dalar så sakta ner i stora vita, stjärnliknande änglaluddiga flingor! Julen är snart här och alla människor får någon sorts känsla av frid, oro, förväntan, längtan, avsky, sorg osv beroende på var och i vilken situation i livet dom befinner sig. Själv känner jag faktiskt ett litet uns av förvänan och längtan. Sanna sa häromdagen att det är första julen på länge som hon längtar till. På julafton är det fyra år sedan pappa lämnade oss, så den dagen har varit lite jobbig sen dess =(. Livet går trots allt vidare och man gläds så mycket åt dom nya människorna som kommit istället. Dom ger en så mycket glädje =).
Minnena bleknar och blir mer och mer diffusa, längre bort liksom. Nu måste man tänka efter några sekunder innan man ser mammas och pappas ansikten framför sig. Förut såg man dom framför sig vart man än var. Deras ansiktsdrag börjar bli lite vagare och mer konturlösa. För mig känns det som att dom mer finns i mitt hjärta nu, än i mitt huvud. Jag har dom med mig överallt, det sägs ju att en människa lever så länge någon minns dom. Så än kommer dom att "leva" vidare ett tag.
Idag var jag och Natalie till kyrkogården och tände ljus innan hon åkte hem. Jag satte fina röda adventsljus på farmor och farfars, gammelmormors, mormors lillebror Ivars och mormor och morfars och mamma och pappas grav. Mamma och pappa ligger i samma grav som mormor och morfar. Natalie satte på sin mormors.
Mamma sa ca en vecka innan hon dog att pappa hade varit hos henne (han var död då). Han svävade sa hon. Jag hoppas och vill tro att dom är tillsammans nu och har det så bra. Jag längtar efter dom varje dag och saknar dom så det värker ibland.
Så ni som har era föräldrar i livet: Ta hand om dom väl och tala om hur mycket ni tycker om dom. En dag finns dom inte mer och ni får aldrig chansen igen.
Kram och ta hand om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar